Min son har fått två risgryn till tänder, vilket innebär tandborstning kvällar och morgnar (även om det går sådär då han vevar loss med tandborsten.) Hursomhelst. 96 % av gångerna borstar jag hans små risgryn. Däremot borstar jag inte mina... egna risgryn? Många kvällar somnar (däckar) jag i sängs utan kvällsrutinerna. Vilket aldrig någonsin skulle hända min man. Han förstår inte hur jag i all sin dar kan däcka i sängs utan att ha borstat tänderna. Jo, för att jag är för trött? Jag. Somnar. Jag har försökt komma till bukt med problemet genom att med STORA BOKSTÄVER skriva på kylskåpsdörren att inte glömma att borsta tänderna. Om det ändå glöms? Precis. Hur svårt kan det vara? Tydligen jätte svårt. #kämpasarah På tal om vanor, så läste jag en intressant artikel i Dagens Nyheter idag om vanor och någonting som kallas mikrovanor. Beteendeforskaren BJ Fogg menar att istället för att introducera nyårslöften varenda år, så ska vi snarare lägga ribban väldigt lågt i vardagen. Nämligen att ta myr steg för att ändra sina vanor. Lägg ribban lågt så blir en mer motiverad att bibehålla sina nya vanor, än att lägga ribban för högt och sedan bli besviken när en inte lyckas hålla kvar vanorna. Istället för att meditera 30 minuter, ta tre djupa andetag. Istället för att gå till gymmet, gör två armhävningar mot väggen. Osv osv. Låter lovande. I mitt fall skulle det vara att, ja - vadå? Att borsta en... tand? Ingen vet. Allra minst jag. KOMMENTERA GÄRNA Och följ mig på instagram
